Pedagog Östersund har startat två nya bloggportaler för gästbloggare: Digibloggen och Språkbloggen. Jag tänker att dessa två portaler är skapade i enlighet med två av Östersunds kommuns fokusområden, nämligen flerspråkighet och digitalisering och även som ett led i det tredje; det systematiska kvalitetsarbetet. Genom att formulera sina tankar kring undervisning inom dessa områden så bidrar man också till kommunens systematiska kvalitetsarbete.
Jag tror att vi är många som sitter på ”tyst kunskap” kring vad som blir framgångsfaktorer i klassrummet, eller snarare i undervisningen eftersom undervisning kan bedrivas på många olika ställen. Ett sätt att förmedla denna tysta kunskap är att skriva ner sina tankar och genom dessa bloggar förmedla dem till andra. Jag fick den stora äran att skriva det första inlägget i Språkbloggen och det handlar om vikten av att ha höga förväntningar på sina elever:
Förra veckan gjorde vi (numera) årliga utflykt till Forsaleden med SvA-gänget i åk 9. Vi hade tur med vädret, solen sken och det var relativt varmt. Jag är verkligen en förespråkare för miljöombyten och att förflytta lärandet till olika platser. Vad gäller språkutveckling så är just miljöombyten otroligt stimulerande. Många av mina elever åker sällan på utflykter och vistas heller inte i den svenska naturen och då säger det sig själv att en ny miljö utvecklar språket för ny miljö=nya ord, ny miljö=nya behov att uttrycka sig.
Vi har under dessa år gjort en hel del aktiviteter tillsammans där vi har bytt miljö och det har stärkt gruppkänslan och ökat tryggheten, och detta ger också bättre resultat i klassrummet när det gäller det kollektiva lärandet. Elever som känner varandra väl, använder varandra på ett effektivt sätt i inlärningssituationerna.
Jag tror att vi inom skolan ibland har en tendens att begränsa oss och blir nog allt som oftast kvar inom skolans väggar, men undervisning och lärande kan och är vara så mycket mer, och därför är det viktigt att bidra till att eleverna vidgar sina vyer. Och i efterhand så blir dessa tillfällen det som eleverna minns och som bidrar till samtalsämnen.
Jag tror inte att just nyanlända behöver den här typen av upplevelser mer än andra elever, de är viktiga och gruppstärkande för samtliga.
Det som händer när vi kommer ut i naturen är att de olika sinnena får jobba mer och eleverna får också en möjlighet att reflektera över de stora skillnaderna som råder mellan våra olika omgivningar och miljöer. Det som är bra med just Forsaleden är den stora mängden vatten eftersom många av våra nyanlända kommer från länder där vatten inte är ett lika naturligt inslag i miljön. De upplever detta som fascinerande och vår svenska natur erbjuder något helt annat än vad många elever är vana vid. Att träna på att vistas vid vatten, göra upp eld, uppmärksamma väderförändringar, samt prata om allemansrätt och eventuella möten med djur är viktiga kunskaper. Och nya miljöer kräver nya kunskaper.
Jag tänker att man som lärare inte får låsa sig vid att undervisning är något klassrumsbaserat för egentligen är ju undervisning något som kan ske precis var som helst. Det är ju istället upplevelsen som skapar underlaget för undervisningen.
Dessutom är utflykter av det här slaget mycket bra att sedan utgå ifrån i läsandet och skrivandet. En utflykt av det här slaget kan mynna ut i, i princip, vilken texttyp dom helst: blogginlägg, reportage, instruktion, krönika, faktatext, kåseri etc. Och då blir det ett textskrivande som utgår från en kontext som eleverna har blivit familjär med, dvs från det konkreta mot det abstrakta.
Mer utflykter åt folket!
Mina fina eleverMin fina kollega Kalle, som förstår vikten av naturupplevelser och ser till att de blir av
Den här veckan har mina elever i åk 8 och åk 9 skrivit blogginlägg med temat FÖRÄNDRINGAR. Blogginlägg är en tacksam genre då den påminner om en krönika, men kan skrivas ännu mer åt det personliga hållet. Och är det något mina elever kan reflektera kring så är det just förändringar, för att fly eller att flytta från ett annat land, det är en förändring som heter duga.
Reflektioner på hög nivå
Förändringar och hur dessa påverkar en som individ är ju något väldigt personligt vilket också innebär att ämnet blir elevnära och något som passar oss alla utifrån våra olika referensramar. När jag planerar mina arbetsområden utgår jag alltid från eleven, eftersom det är nödvändigt att gå från det konkreta mot det abstrakta när språket ännu inte alltid är på plats. På så sätt kan vi också ägna mer tid åt genre och språk än åt just INNEHÅLL. Tiden är knapp och eleverna måste tillägna sig språket på effektivast möjliga sätt. I min kursplan i SvA kan jag finna den enskilde individen i allt centrala innehåll, det krävs bara lite uppfinningsrikedom. Och ska vi snacka anpassningar så är det till och med min skyldighet som lärare att utgå ifrån elevernas erfarenheter och intressen. För att kunna göra det måste jag givetvis ha en relation till mina elever som innebär att jag också har kunskap om dem. Därför är det av stor vikt att kartlägga och intervjua nya elever, därför ur detta startar undervisningen och därmed kunskapsinhämtandet och lärandet.
Under en lektion med fokus på blogg och förändringar arbetas sådana här meningar fram:
Reflektioner på hög nivå
Detta händer ofta i språkklassrummet, eleverna visar sin förmåga att uttrycka sig på en kognitivt avancerad nivå. Ibland kommer hela meningar och ibland är det fragment som vi tillsammans arbetar fram till ett korrekt innehåll. I mitt klassrum ställer eleverna hela tiden frågor när de skriver, det kan handla om ord eller formuleringar, och när det händer stannar vi ofta upp och fördjupar oss i grammatik eller ord och begrepp. Då är det kollektiva lärandet som bäst, och med alla olika infallsvinklar breddar vi lärandet tillsammans.
Dessutom slås jag ofta av vilket rikt språk många av mina elever besitter på sitt modersmål. De kommer med liknelser och ord som många av våra elever med svenska som modersmål inte ännu behärskar. Det är fascinerande tycker jag, och visar verkligen på den starka kopplingen mellan språk och funktion. De ord och begrepp språket innehåller är de ord och begrepp språket behöver. Därför var det t ex svårt för många av mina elever när vi pratade om olika svenska begrepp för vatten (t ex å, älv, flod, hav sjö, tjärn, damm, bäck, jokk etc). I flera länder har man exempelvis bara ett ord för vattensamling (t ex sjö), just för att det inte finns så mycket vatten. Och språket de redan besitter (dvs modersmålet) är därför mycket viktigt att lyssna in. Olika språk ger olika svårigheter och olika språk berikar oss, på så vis lär vi oss av varandra och vi kan också anpassa oss och ta hänsyn till varandra på ett sätt som leder språkutvecklingen snabbare framåt.
Vad har förändrats för mig på senare år? Jo, det faktum att jag dagligen får möta dessa kompetenta och rika elever med alla erfarenheter och referensramar. De har gjort mitt liv rikare.
Just ja: idag fick jag höra en helt underbar språklig strategi;
”Jessica, när jag blir äldre ska jag tatuera en sådan där hjälm som kungar har”
Detta och många många andra rapporter om nyanländas situation visar på att Sveriges skolor måste göra en jättesatsning på språk-och kunskapsutvecklande arbetssätt, för alla elever är allas ansvar! Det finns många åsikter om hur vi bör göra och vad som blir bäst för våra elever och då vill jag påminna er om det här:
Ovanstående är sådant som bl a Skolinspektionens utredningar har visat leder till framgång för våra nyanlända, och personligen tänker jag att den flexibla organisationen är en av de punkter som skolor kommer att ha svårast för. Det är svårt att tänka nytt, både kring organisation och undervisning, men jag kan inte se det på något annat sätt än att vi har inget val! Våra nyanlända elever är en mycket stor utmaning för Sveriges skolor, och utmaningar är svåra men också mycket utvecklande. Det nya lagförslaget kräver flexibla lösningar eftersom alla elever är olika och har olika behov. Därför anser inte jag att skolor kan bestämma exempelvis att nyanlända elever ska gå i Introgrupp/FBK en viss bestämd tid, det är inte att vara flexibel! Vissa elever behöver längre tid i Introgrupp och andra kortare. Dessutom måste samtliga pedagoger fortbildas för att uppnå säkerhet och beredskap gällande mottagandet av de nyanlända eleverna i respektive klass. Om vi får rätt verktyg för att möta dessa elever blir vi ännu mer flexibla! Ett led i detta är att som ämneslärare verkligen ta reda på och intressera sig för vad den nyanlända eleven kan och vad hen behöver öva mer på. Allt för att effektivisera kunskapsinhämtningen. Därför anser jag att det är olyckligt att inte steg 3 i det nya kartläggningsmaterialet (kartläggning av ämneskunskaper) är obligatoriskt. För det är ju ett ypperligt sätt för en ämneslärare att upptäcka elevens kunskaper och sedan individualisera utifrån kartlagd nivå. Dock kan ju en skola besluta att göra steg 3 obligatorisk och det anser jag är ett måste. Mycket för att göra samtliga pedagoger delaktiga i arbetet kring våra nyanlända, men framför allt för att kunna möta eleverna på respektive nivåer. Artikeln ovan belyser problematiken kring kartläggningens icke-varande på ett bra sätt. Undervisningen måste optimeras och bli meningsfull för tiden är knapp, och de kunskaper och de språk eleverna har med sig i sina ryggsäckar måste lyftas och uppmuntras för dessa delar är en mycket viktig del av elevens identitet.
Ja, jag vet att jag är tjatig, men kom ihåg att skolan ska vara en skola för alla!
Med språket i fokus 