Den här veckan har mina elever i åk 8 och åk 9 skrivit blogginlägg med temat FÖRÄNDRINGAR. Blogginlägg är en tacksam genre då den påminner om en krönika, men kan skrivas ännu mer åt det personliga hållet. Och är det något mina elever kan reflektera kring så är det just förändringar, för att fly eller att flytta från ett annat land, det är en förändring som heter duga.
Förändringar och hur dessa påverkar en som individ är ju något väldigt personligt vilket också innebär att ämnet blir elevnära och något som passar oss alla utifrån våra olika referensramar. När jag planerar mina arbetsområden utgår jag alltid från eleven, eftersom det är nödvändigt att gå från det konkreta mot det abstrakta när språket ännu inte alltid är på plats. På så sätt kan vi också ägna mer tid åt genre och språk än åt just INNEHÅLL. Tiden är knapp och eleverna måste tillägna sig språket på effektivast möjliga sätt. I min kursplan i SvA kan jag finna den enskilde individen i allt centrala innehåll, det krävs bara lite uppfinningsrikedom. Och ska vi snacka anpassningar så är det till och med min skyldighet som lärare att utgå ifrån elevernas erfarenheter och intressen. För att kunna göra det måste jag givetvis ha en relation till mina elever som innebär att jag också har kunskap om dem. Därför är det av stor vikt att kartlägga och intervjua nya elever, därför ur detta startar undervisningen och därmed kunskapsinhämtandet och lärandet.
Under en lektion med fokus på blogg och förändringar arbetas sådana här meningar fram:
Detta händer ofta i språkklassrummet, eleverna visar sin förmåga att uttrycka sig på en kognitivt avancerad nivå. Ibland kommer hela meningar och ibland är det fragment som vi tillsammans arbetar fram till ett korrekt innehåll. I mitt klassrum ställer eleverna hela tiden frågor när de skriver, det kan handla om ord eller formuleringar, och när det händer stannar vi ofta upp och fördjupar oss i grammatik eller ord och begrepp. Då är det kollektiva lärandet som bäst, och med alla olika infallsvinklar breddar vi lärandet tillsammans.
Dessutom slås jag ofta av vilket rikt språk många av mina elever besitter på sitt modersmål. De kommer med liknelser och ord som många av våra elever med svenska som modersmål inte ännu behärskar. Det är fascinerande tycker jag, och visar verkligen på den starka kopplingen mellan språk och funktion. De ord och begrepp språket innehåller är de ord och begrepp språket behöver. Därför var det t ex svårt för många av mina elever när vi pratade om olika svenska begrepp för vatten (t ex å, älv, flod, hav sjö, tjärn, damm, bäck, jokk etc). I flera länder har man exempelvis bara ett ord för vattensamling (t ex sjö), just för att det inte finns så mycket vatten. Och språket de redan besitter (dvs modersmålet) är därför mycket viktigt att lyssna in. Olika språk ger olika svårigheter och olika språk berikar oss, på så vis lär vi oss av varandra och vi kan också anpassa oss och ta hänsyn till varandra på ett sätt som leder språkutvecklingen snabbare framåt.
Vad har förändrats för mig på senare år? Jo, det faktum att jag dagligen får möta dessa kompetenta och rika elever med alla erfarenheter och referensramar. De har gjort mitt liv rikare.
Just ja: idag fick jag höra en helt underbar språklig strategi;
”Jessica, när jag blir äldre ska jag tatuera en sådan där hjälm som kungar har”
Kan ni gissa vad hen menar?
👑
Med språket i fokus 