Lärande i fokus-alltid!

Nu har vi inlett perioden med nationella prov för åk 9. Reaktionerna på skolor och i sociala medier är starka. Proven anses för svåra och utförandet av dem tenderar för många andraspråkselever bli en knäck för självförtroendet. Andra tycker att de ska vara precis så svåra eftersom det är just den här läsförmågan eleverna måste ha. Förra året skrev jag ett inlägg om proven där jag konstaterade samma sak, att de är för svåra och framför allt för kulturspecifika. Det tycker jag fortfarande, att provens INNEHÅLL inte motsvarar min kursplan, att det måste finnas texter som ger mer igenkännande referenser. Däremot har jag till viss del tänkt om, proven är som de är och det är svårt att påverka. Däremot är min fulla övertygelse att vi idag fokuserar så mycket på bedömning och att optimera bedömning så att utveckling och optimering av UNDERVISNING, som ju är vårt huvuduppdrag, kommer i skymundan. Nationella prov i all ära, men det får inte bli för mycket fokus på dessa eftersom lärande är så mycket mer! Eleverna går ju faktiskt i skolan för att lära sig saker, att bygga språk och kunskaper vilket såklart tar tid. Eleverna behöver få höra att tiden finns men att lärandet kommer att ske i olika skolformer, att ansträngning, hårt arbete och tålamod kommer löna sig i längden. Eleverna måste rustas och även vi pedagoger måste ha tålamod (samt anstränga oss och jobba hårt😉). Slutligen så är det bra att eleverna får göra proven, inte minst för att upptäcka vilka krav som faktiskt ställs på dem, att kanske inse att jag kan, att kanske tänka-jag måste träna mer.
För det är ju självklart att man måste KUNNA en massa saker när man som elev lämnar åk 9, man måste vara rustad och redo för nästa steg. Och det är genom att erbjuda eleverna en sådan bra undervisning som möjligt och att effektivisera nämnd undervisning som de blir rustade. Mer fokus på lärande tack!

Skolor finns överallt…

…men i olika former.

Idag har åk 9v på Östbergsskolan hängt i förnämliga Surfbukten på förmiddagen, så här läsårets första skoldag. Jag har varit inne på detta med lärmiljöer tidigare och just det faktum vilket smörgåsbord av lärmiljöer som finns överallt. Surfbukten är definitivt inget undantag för vilket ställe för ett gäng senaredelselever! I strålande sol och med en entusiastisk Simon Jaktlund som engagerad ledare så fick eleverna testa en mängd olika aktiviteter: wakeboard, longboard, studsmattor, beachvolleyboll, sup, roddbåt, bad mm. Vi har på Östbergsskolan haft en ”äventyrstanke” kring de första två uppstartsdagarna för att grupperna ska få möjlighet att socialisera sig i olika typer av miljöer och med olika aktiviteter och de senaste åren har våra åk 9 varit just i Surfbukten.

image
Surfbuktens wakeboard

För våra andraspråkselever blir detta ofta upplevelser på ett nytt sätt eftersom många inte har vetskap om dessa platser/aktiviteter. Vad gäller Surfbukten så är det också en helt ny typ av aktiviteter som de inte tidigare har testat och apropå att våga testa nya saker så har jag även tidigare lyft fram just andraspråkseleverna sätt att angripa det nya på (bl a i skidbacken): med stor nyfikenhet, en öppenhet, ett tålamod och ett mod utöver det vanliga. Att förstå att man lär sig genom att våga och att testa, om och om igen.

Idag fick jag förmånen att vara med två av mina andraspråkselever och uppleva det här nya tillsammans med dem och efter tre timmar klarade de att: åka wakeboard, åka sup (stand up paddle), ro en båt och hoppa studsmatta (vilket är oerhört svårt när man inte har gjort det innan). Snacka om skola! Till på köpet lär man sig en hel del nya ord vilket verkligen gör det hela både språk-och kunskapsutvecklande.

image
Snart är det dags!

Vi ska aldrig underskatta värdet av undervisning i andra lärmiljöer och vi ska också hela tiden påminna våra elever om dessa lärtillfällen och träna dem i att applicera tankesättet även i klassrummet. För att lära sig nya saker så behöver vi träna på att använda dessa förmågor i alla olika situationer, och för att upptäcka att vi faktiskt har dessa förmågor (nyfikenhet, tålamod, lust, öppenhet och mod) så måste vi också låta våra elever vara i olika lärmiljöer med skiftande innehåll. Surfbukten är en av dessa lärmiljöer, så tack Simon Jaktlund för att mina elever idag kunde lämna skolan med massor av ny kunskap i ryggsäck och en dag som blir ett minne för livet.

Och tänk på att de upplevelser vi får utanför klassrummet med våra elever utgör en mycket bra grund till alla former av textarbete, muntligt och skriftligt, och att de dessutom kan kopplas ihop med samtliga genrer. Så det är bara att vidga vyerna och utnyttja alla möjligheter som finns till ett varierat lärande.

image
Vilken succé!

 

Allas ansvar!

Sydsvenskan publicerade nyligen en artikel om läget för alltför många skolor, elever och pedagoger när det gäller mottagandet av nyanlända:

Skolor tvingas till akuta lösningar för nyanlända elever

Detta och många många andra rapporter om nyanländas situation visar på att Sveriges skolor måste göra en jättesatsning på språk-och kunskapsutvecklande arbetssätt, för alla elever är allas ansvar! Det finns många åsikter om hur vi bör göra och vad som blir bäst för våra elever och då vill jag påminna er om det här:

Framgångsfaktorer organisatoriskt

Ovanstående är sådant som bl a Skolinspektionens utredningar har visat leder till framgång för våra nyanlända, och personligen tänker jag att den flexibla organisationen är en av de punkter som skolor kommer att ha svårast för. Det är svårt att tänka nytt, både kring organisation och undervisning, men jag kan inte se det på något annat sätt än att vi har inget val! Våra nyanlända elever är en mycket stor utmaning för Sveriges skolor, och utmaningar är svåra men också mycket utvecklande. Det nya lagförslaget kräver flexibla lösningar eftersom alla elever är olika och har olika behov. Därför anser inte jag att skolor kan bestämma exempelvis att nyanlända elever ska gå i Introgrupp/FBK en viss bestämd tid, det är inte att vara flexibel! Vissa elever behöver längre tid i Introgrupp och andra kortare. Dessutom måste samtliga pedagoger fortbildas för att uppnå säkerhet och beredskap gällande mottagandet av de nyanlända eleverna i respektive klass. Om vi får rätt verktyg för att möta dessa elever blir vi ännu mer flexibla! Ett led i detta är att som ämneslärare verkligen ta reda på och intressera sig för vad den nyanlända eleven kan och vad hen behöver öva mer på. Allt för att effektivisera kunskapsinhämtningen. Därför anser jag att det är olyckligt att inte steg 3 i det nya kartläggningsmaterialet (kartläggning av ämneskunskaper) är obligatoriskt. För det är ju ett ypperligt sätt för en ämneslärare att upptäcka elevens kunskaper och sedan individualisera utifrån kartlagd nivå. Dock kan ju en skola besluta att göra steg 3 obligatorisk och det anser jag är ett måste. Mycket för att göra samtliga pedagoger delaktiga i arbetet kring våra nyanlända, men framför allt för att kunna möta eleverna på respektive nivåer. Artikeln ovan belyser problematiken kring kartläggningens icke-varande på ett bra sätt. Undervisningen måste optimeras och bli meningsfull för tiden är knapp, och de kunskaper och de språk eleverna har med sig i sina ryggsäckar måste lyftas och uppmuntras för dessa delar är en mycket viktig del av elevens identitet.

Ja, jag vet att jag är tjatig, men kom ihåg att skolan ska vara en skola för alla!

 

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång